1907 - Sanatoriebyggnaden står färdig

Hösten 1905 bildades ett nytt bolag. Villorna och skogsområdet förvärvades. Doktor Tideström, som också var delägare i bolaget anställdes som överläkare och nu gick det raskt undan. Tillsammans med en arkitektfirma i Eksjö ritade Tideström den byggnad, som i dag är Ljunga Park. Redan 15 juli, 1907 var ett nytt, stort och modernt sanatorium färdigt och inrett för att ta emot de första patienterna.

Byggnaden är i trä, undantaget bottenvåning som är av betong. Den är uppförd i tre våningar med 80 meter lång fasad mot söder. Byggnadskomplexet består av tre ”armar” och i den mellersta som sträcker sig mot norr fanns matsal, kök mm. Patientavdelningarna var i de båda sidoflyglarna och i det centrala partiet, hall, bibliotek, läsrum och musikrum. De flesta i personalen fick sin bostad i byggnaden. Två till tre bodde i varje rum vilket inte var dåligt i början på 1900 talet. Underläkare fick rum över huvudentrén och var han gift fick paret disponera en dubblett med litet pentry. Lönen vid den här tiden bestod av kost, logi, fri tvätt och en liten kontant lön.  Arbetstiden var lång och man fick ledigt ungefär en söndag i månaden.

Sanatoriet blev landets största privata anstalt för lungsjuka med 81 vårdplatser fördelade på 27 rum för enskilt rum och 54 i halvenskilt.

Elektriskt ljus från egen kraftstation

Samhället fick inte elljus förrän år 1910 men på sanatoriet fanns elektriskt ljus från egen kraftstation vid Mejensjögatan, där också den mekaniska tvättinrättningen låg.  Alla moderna bekvämligheter fanns. I sanatoriet och överläkarvillan som byggts samtidigt som sanatoriet något hundratal meter åt sydväst i skogen fanns 550 st. lampor monterade.

Hela anläggningen var försedd med värme-ledning och uppvärmningen skedde med lågtrycksånga från ångpannor i källaren.

Och det finaste av allt, sanatoriet hade WC och egen kloakledning med septiktank. Vatten fick man från en grävd brunn som med en pump driven av elektrisk motor tryckte vatten upp till 2 plåtcisterner i östra bottenvåningen och det gick åt omkring 20m3 per dag.

En vacker park anläggs

Framför sanatoriet anlades en vidsträckt park med slingrande gångar, rabatter, gräsmattor och krocketplan. Krocket ansågs vara ett lämpligt spel för lungsjuka som skulle vistas ute utan att anstränga sig för hårt. Lite här och var i parken och i skogen fanns sittbänkar för den trötte. Bron över ån gjordes bred och körbar och vägen upp genom skogen lystes upp av gatlyktor. Bakom sanatoriet vid norrsidans gavel mellan höga tät granar fanns en ganska smal och mörk bakväg som användes av personal och på den fördes också i stillhet de patienter bort som avlidit.

Sanatoriet, landets största privatsanatorium och något av ett lyxsanatorium blev snabbt välkänt och patienterna lät inte vänta på sig. Bara under de första verksamhetsåren behandlades omkring 500 personer. De flesta relativt unga och inte så hårt angripna och de behandlades med gott resultat.

Men ibland såg samhällsborna en godsvagn med ett stort kors på dörren stå vid stationen och då visste man en sanatorist dött och skulle resa hem.